assistenten

Jag måste själv säga att det är otroligt att jag inte har berättat den här historien ännu, men håll tillgodo. 

 

Jag har en kollega som, eh, inte alltid gillar att köra efter samma spelregler som alla andra, för att uttrycka sig milt. Vi kan kalla honom TT (The Turd). Varför? Jo, för han spenderar cirka två arbetstimmar om dagen på toaletten med sin mobiltelefon. Han kan ju förvisso ha grova magproblem (jag frågar helst inte), men min starka misstanke är att han kollar på film därinne. Eftersom han inte har några problem med att kolla på film medan han sitter vid datorn också. Men inne på toan slipper han åtminstone låtsas jobba samtidigt. Win-win!

Eftersom regler inte är till för honom, såsom att tidsredovisa för faktiskt arbetad tid och inte bara den tid man spenderar på arbetsplatsen, så blir det såklart lite märkligt ibland. Vi hade varit i matsalen och ätit lunch. Såklart skulle han gå på toaletten, men det skulle även jag (inte med honom, såklart). Vi står i toalettkön, när handikappstoaletten (får man säga handikappstoalett?) blev ledig. Jag är mer regelrätt än TT, så jag vågade inte gå in. Tänk om det kommer någon som faktiskt behöver toaletten? Det är väl ingen hemlighet att det är skyttetrafik till toaletterna efter lunch, menar jag. TT fnyste föraktfullt åt mig. Samtidigt som han stänger dörren till toaletten, ser vi hur en rullstolsburen person rullar fram. TT stelnar till för en mikrosekund, men det är försent. TT är redan påväg att låsa. Jag ler skadeglatt.

 

Det går några goda minuter och nu vill jag ju veta hur det här ska gå, så jag låter glatt andra gå före mig i kön till övriga toaletter. Hur ska TT hantera detta? Det dröjer några minuter. Sedan går larmet från badrummet. Väktarna kommer rusandes från receptionen, de lirkar upp låset. Min haka befinner sig någonstans vid knäna. Hur har TT valt att hantera situationen? Han har givetvis lagt sig ned på toalettgolvet. 

- Jag föll av toalettstolen, kvider han när en av väktarna sliter upp dörren, jag har nedsatt känsel i benen.