assistenten

Vi har en man här på arbetsplatsen som jag inte litar på för fem öre. Förutom att han är manipulativ och hal är han dessutom alldeles för närgången. Låt oss kalla honom Voldemort. Jag vill gärna ha mitt personliga space. I den bästa av världar skulle detta såklart bestå av cirka 100 meter, men eftersom jag lever i en modern tid får jag väl leva med att det personliga utrymmet kanske sträcker sig till max en meter.

 

Hur som helst. Det är en riktigt tidig morgon. Jag är (såklart) först på jobbet - tror jag. Jag håller på att starta kaffemaskinen i köket, när Voldemort slänger upp dörren till ena toaletten och springer ut insvept i enbart en filt. Mind you, klockan var runt 07.00. Voldemort rusar alltså insvept i filten in till sitt rum och smäller igen dörren. Jag tror aldrig, aldrig, att jag kommer att återhämta mig från den chocken.

 

Jag låter bli att kommentera det deppiga i att han har sovit på arbetsplatsen, men ärligt talat, skulle jag vara inneboende hos en 90-åring (som Voldemort är) hade jag nog också sovit på jobbet ibland. Däremot hade jag icke gjort mig så hemmastadd att jag hade vågat gå enbart klädd i filt till en av toaletterna.